Hej, jurymedlem: Niklas Alicki

Niklas Alicki är 26 år, jobbar som frilansjournalist och debuterade i urvalsjuryn inför Melodifestivalen 2010.

Hur gick det till när du blev tillfrågad att vara med?
– Det var en bekant till mig som hade varit inblandad i juryn. De letade efter någon som var i min ålder, av mitt kön och jobbade med det som jag jobbade med – vanlig popmusik. En man i 25-årsåldern med ett intresse av popmusik. Han tipsade om mig.

 Hur är juryns arbete upplagt?
– Vi satt i en och en halv vecka i närheten av radiohuset i Stockholm och lyssnade igenom alla bidrag. Sedan blev det olika urvalsprocesser efter det. Vi lyssnade igenom alla låtar en gång och valde ut de som var intressanta till en ny omgång. Vi höll på så i några omgångar tills det var 100 låtar kvar. Då röstade vi alla i olika moment för att komma ned till de 27 eller 28 låtar som det blev i slutändan. 
– Vi satt i olika grupper – kanske tre grupper med fem-sex personer i varje, så att man fick med lite olika åldrar, kön och musikpreferenser. Jag har inte lyssnat på alla låtar, utan på en tredjedel. Det kommer väldigt mycket generiska, kassa låtar som har gjorts efter en mall: låtar som inte är inskickade med ambitionen att verkligen vilja vinna. Det handlar bara om att sortera bort det som inte är intressant över huvud taget. Det som har en gnutta av något intressant i sig väljer man vidare – sedan lyssnar alla igenom det. Det var en grovsortering i början.
– Oftast lyssnar man på versen och refrängen, och kanske lite av bryggan eller mellanspelet. Då brukar man höra ganska bra om det är någonting som är intressant och då lyssnar man på hela – annars skiter man i det.

 Hade ni några fått några direktiv om vad ni skulle tänka på?
– Inte i det skedet. Men sedan mot slutet, när vi hade 100 låtar kvar som var riktigt bra, då hade vi olika saker vi skulle tänka på: att det skulle vara olika genrer, olika åldrar, olika typer av låtar. Man ska känna att man täcker in alla typer av genrer. Om det något år skulle råka komma 30 jättebra hiphoplåtar – vilket det sällan gör i Melodifestivalsammanhang – och det verkligen skulle vara de 30 bästa låtarna, så skulle inte alla kunna vara med. Alla människor ska kunna hämta från någon av låtarna.

 Vilken inblandning upplevde du att Christer Björkman hade?
– Han hade inte så mycket inblandning. I början fick vi inte veta vad det var för artister och låtskrivare, men i sista skedet, när vi fick reda på det, var han mest någon sorts kunskapsbank. Vi kunde fråga honom: ”De här låtskrivarna – vad har de skrivit innan?” Förutom det tyckte jag inte att han hade någon inblandning alls i själva juryarbetet.
– Han stod bredvid hela tiden. Det var Thomas Hall som ledde själva juryarbetet. Vi ställde frågor om artister och låtskrivare till Christer Björkman och fick svar på det. Vad de hade gjort tidigare, hur det hade gått i tidigare Melodifestivaler och så. Men han sa aldrig någonting värderande, utan det handlade om att vi själva skulle bestämma vad vi gillade.

 Hur mycket information hade ni fått om artisterna fram tills dess?
– Genom nästan alla sorteringar fram till den sista, när vi sorterade ned från 100 till 30, visste vi ingenting utan gick bara efter vad vi fick höra. Låtskrivarna var hemliga och artisterna ville de också ogärna prata om eftersom det kunde ändras. I sista skedet fick vi reda på: ”På den här låten sjunger den här personen.”  Men vi visste att det inte var självklart att samma person skulle sjunga när den gick upp i Melodifestivalen.
– Sedan var det vissa låtar som var skrivna av en viss artist och då visste man ju: ”Den här kommer att sjungas av den här artisten.” När Dogge (Doggelito) började rappa hörde man att det var Dogge. Det var ingenting vi fick reda på förrän i sista skedet och det var då Christer Björkman kunde berätta att ”Dogge har varit med så här många gånger och det har gått så här bra för honom”.

 Om du blir tvingad att framföra någon form av kritik mot arbetsprocessen – vad skulle du säga då?
– Jag vet inte. Jag tycker att Melodifestivalen är ganska tråkig, om jag ska vara ärlig. Jag tycker att de låtskrivare som skickar in till Melodifestivalen till att börja med är så icke-representativa för den musiken som görs i Sverige. Men det är å andra sidan inte juryns fel eller, nödvändigtvis, Melodifestivalens fel. Jag hade mycket hellre sett att det hade varit intressanta låtskrivare på riktigt, som Lykke Li eller Adam Olenius (Shout Out Louds) eller Björn Yttling (Peter, Bjorn and John) – någon som faktiskt märks utomlands på riktigt. Om de hade skickat in något till Melodifestivalen hade det blivit en mycket mer intressant tävling. Men de låtar man har ett bedöma är de låtar som har skickats in, och det tycker jag är skittråkigt.
– Men jag tycker att Christer Björkman gjorde ett okej jobb med att få in de låtar han själv valde in. Han fick välja fyra låtar själv och på det sättet kom Salem Al Fakir in. Det blev en superhit och kändes som en jätterolig låt att ha med i Melodifestivalen. Men om inte Christer Björkman hade legat på Salem Al Fakir vet jag fan inte om han hade skickat in en låt. Det är skittråkigt. Jag vet att Christer Björkman har försökt nå ut till många av de låtskrivarna som jag själv tycker är bra låtskrivare, men Melodifestivalen är – om man ska vara helt ärlig – en ganska tråkig tillställning. Lykke Li har inget behov av att vara med i Melodifestivalen och på det sättet blir Melodifestivalen, i alla fall för mig, ganska ointressant.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Hej, jurymedlem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s